Vad välja? Det är den stora frågan när det gäller berättelsen om Jenny.

Hon  hatar och finner tröst i skogen runt omkring skolan i Vadshult.

Skogen, bilden av skogen, borde kunna fungera som metafor för hennes mentala vandring in i mörkret.

                  

Ur berättelsen om Jenny:

Jenny har ved i låren och hon tänder med stickor och det tar sig. Efterhand blir rörelserna säkra och händerna vet som på rutin. Nu är hon en annan än nyss, kavat och rak i ryggen, nästan som den Jenny som kom till Vadshult för tio år sedan. Hon häller nya bönor i kvarnen och mal stående medan hon tittar ut på träden i skogen utanför fönstret. Tallarnas toppar rör sig i vinden- Allt det de säger till henne i suset hörs inte hit in i dag men hon vet förstås, att de har mycket att komma med. Det har de alltid.